The Real Deal Chopper

Storyn om det avsomnade chopperprojektet som räddades av de två förvirrade ungdomarna Erik och Robban. En riktig Törnrosa-saga i garagemiljö.

En redig chopper.
Planerna på att bygga en riktig långgaffel med ett uppseendeväckande heroinstyre (eller som vissa kallar det, ett "heroin roder") hade funnits länge. På ett av DADs skivomslag finns en liten tecknad chopper, den ser ut som något Fred Flintstone kunde ha byggt. Just den lilla teckningen var nog det som fick mig att börja bygga. Det var någon gång under 2003 jag drog igång. 31 tum förlängd gaffel och 250 bakhjul kanske inte är det enklaste att köra men allt går att lära sig, resonerade jag. Swedishstyle chopper är ett internationellt begrepp. I USA används det för att beskriva en väldigt långgafflad bike. För oss skandinaver betyder det också att hojen är enkel och smidig. Jag ville att den här choppern skulle bli lite fetare och brutalare men ändå se svensk ut.

Från början var det meningen att en panna motor på 93 cui som stod i ett hörn i garaget skulle kopplas ihop med en 4-växlad låda och det hela skulle hållas ihop av en softailram. Calle fixade ramen och hela bygget kom igång. Vilde Hilding rullade ett ämne till bakskärmen och svetsade en oljetank. En gammal ombyggd sporstertank hittades hos en polare. Han hade haft den på sin chopper någon gång på åttiotalet. Framgaffeln skulle vara tjock och fet men viktigast av allt var att bromsslangarna i möjligaste mån skulle döljas i gaffelbenen. Tolle, som alltid varit gaffelgurun No.1, levererade de långa överbenen. Ett par gamla underben, som Roger Hansson en gång tillverkat i liten serie på tidigt nittiotal, svarvades till lämplig dimension. Gaffelkronan som numera sitter på hojen är fräst av Björn på Drott Motorcycles. Raket i kronan räknade jag ut till åtta grader vilket i praktiken gjorde att försprånget blev 12,5 cm, helt ok alltså. Försprånget ändras lite beroende på att markfrigången. Höjden på ramen, från marken räknat, varierar med trycket i luftfjädringen som styrs av föraren via den lilla kompressorn som sitter bakom växellådan. I underkronan fräste Björn ett fack med lock för att dölja bromsslangarnas T-koppling. Därifrån går bromsslangarna inne i underkronan ut mellan inre överbenet och ytterhylsan för att gå igenom ytterhylsan längre ned på gaffelbenet och så småningom nå bromsoket på vardera sidan. Bromsoken kommer från Brembo och skivorna från Tolle. Bak sitter det en drevbroms, också den från Tolle, och på andra sidan den rostfria 10x18 fälgen blev det gott om plats till en "spinner" med tre rejäla spikes. En baklampa blev infälld i varje sida av bakramen och framlampan hittades någonstans som för längesedan är glömt.

Heroinrodret

Styret bockades av rostfritt rör och skickades till Martin på ICM. Han fyllde rörbitarna med invändig gasrulle och i vänstra handtaget monterade han en hydraulcylinder som påverkas genom att man vrider handtaget medurs. Vi kallar det vridbroms men det kan ju också vara en vridkoppling om det kopplas till en hydraulgavel på växellådan. Eftersom den skulle användas till att bromsa framhjulet med monterades också en bromsljuskontakt inne i styret. Två små strömbrytare på var sida finns också för blinkers och hel/halvljus samt tuta. Besiktningsvänligt, eller hur? Att bromsa fram gör föraren alltså genom att vrida vänster hand, gasar görs genom att vrida höger hand. Fotbromsen som vanligt till höger och vänster fot sköter självmordskopplingen. Växlar gör man med växelspaken på vänster sida givetvis. Egentligen inte så annorlunda men det kräver nog lite övning.

Hela skiten bara somnade... ZZzzzz    

När grejorna började bli klara skickades de på lack. Några andra hojar som varit på lack kom tillbaka och blev hopskruvade. Sommaren kom och choppern, som blivit svart till färgen, stod i garaget och såg ledsen ut. Vintern därpå åkte motor och låda på plats och allt utom el och bromsslangar blev någorlunda ihopmonterat. Egentligen var det bara ett par dagars pyssel för att sedan kunna dra ut på gatan. Vet inte vad som hände, långgaffelbygget bara dog helt. Spindelväven lade sig tät och ingen glodde ens åt den nästan färdiga hojen i garaget.

Törnrosa på valium

Åren gick och hjältarna tog god tid på sig innan de hittade ut ur Tidaholmsskogen. Dagens hjältar kan tydligen väldigt mycket vi andra har svårt för, t.ex. att köra hoj med kalsongerna fladdrande ovanför byxorna, bära löjliga kepsar med klistermärke mm. Tiderna förändras och tur är väl kanske det. Så till sist, en vacker dag i slutet av förra året, ringde Erik. Han undrade om det gick att köpa den där avsomnade choppern!? Några månader tidigare hade han sålt sin lilla gröna hoj som vi presenterat i ScanBike tidigare. Han hade hört om brutalchoppern och sedan dess hade han funderat. Nu var han sugen på ett sådant bygge men pengarna fanns inte riktigt just nu. Mycket annat du vet, sade Erik. Pengarna den gamla hojen inbringat hade gått åt till att betala skulder och en bil hade det också behövts för att imponera på flickvännen. Det är inte lätt att vara strax över tjugo och få ihop allt i kristider. Köpa loss choppern kunde han inte men kolla på den ville han gärna. Efter lite dividerande kom vi överens, han och hans smartare halva, Robban, skulle rädda projektet.

"Du äger den och plockar upp räkningarna vi drar på oss, vi ställer ut på utställningar och kör så mycket vi har lust", sade Erik och ville verka hård. Robban nickade instämmande och allvarligt. Jag garvade och tyckte att det lät helt ok. Allt för att Törnrosa skulle få en puss av sin groda, så hon vaknade. Hojen bara står där, det är alltid viktigare att det händer något, än att inget sker, resonerade jag. Innan de bägge tog över hojen så såldes Pannamotorn och en polerad 120 tums motor åkte med. Redan innan hade växellådan blivit bytt till en sexväxlad och en startmotor hade tillkommit. De bägge räddarna/riddarna jublade. Nu var det verkligen en modern Chopper Brutalis de lagt beslag på. The Real deal alltså.

Grabbarna ratade tanken så lillbrorsan rullade en ny med sportsterlook. Under tiden brorsan fixade med tanken, studerade Robban och Erik luftfjädringen lite närmare. Till sist hade de nått sitt mål. De ville att hojen skulle kunna lägga ramen på marken och sedan ändå klara av att lyfta till normal höjd, ca12 cm. Under ramen sitter en plastknopp på varje sida som tillsammans med framhjulet utgör det som hela hojen vilar på när den ligger på marken.
"Den behöver inget stöd, hojen blir skitlåg", konstaterade de bägge herrarna imponerat. Trots det behöll de stödet för säkerhets skull, kanske någon vill parkera hojen då den är upphissad.
Längst upp i växelspaken har de monterat releaseventilen för luften och med en av knapparna i styret manövrerar de kompressorn via reläer.
 
"Den svarta lacken funkar inte", lät det veckan senare. De ville ha en bättre lack, så det var bara att ringa lackeraren. Rickard Weber från rawdesign.se kikade in och tillsammans kom de fram till hur det nya lackkonceptet skulle se ut. När den gamla lacken slipats bort, lades en mörkgrå metallicbas. Rickard blandade en mörklila candy som sprutades ovanpå, därefter lade han pärlemovita flames med gråa outlines och flera lager klarlack. När hela härligheten torkat var det bara att sätta ihop grejorna. Hade det inte varit för någon klantig typ som körde en skrivbordsstol i tanken, så lacken fick lagas, gick det ganska fort.
Sadeln fick åka en tur till Top n' trim shop i Helsingborg. De fixade den snabbt och lätt med vit och blå rocka. Top n' trim-grabbarna har nog det största utbudet i Sverige när det gäller färger och kvaliteter. Erik och Robban var helnöjda. Som vanligt fattades några detaljer men målet har hela tiden varit att bli färdiga till Elmia. Tack vare några sena nätter kunde de redan den 6 februari ta hojen till Forever 2 wheels i Danmark och visa en i princip färdig hoj. Några små detaljer återstår att fixa innan sommaren och det blir nog en och annan överraskning innan de lärt sig köra den här brutal-biken ordentligt. 

 

Rockpartner Publishing AS
Box 100
Heimdal 7473 Trondheim
Norge

Skicka mail
Ris såväl som ros
info@scanbike.se