Regerar fortfarande i blod

Som en av de "The Big Four" inom trashmetal kan man inte komma förbi Slayers enorma inflytande på nutidens heavymetal. Sedan debuten och skivan No Mercy 1983 har de åldrande och kontroversiella herrarna skapat begeistring, oro och förargelse. Förutom deras fina meriter, som 35 miljoner sålda skivor och tre Grammy-nomineringar, måste man också ge dem den tvivelaktiga äran att inneha det mest makabra reklamtricket, inte minst efter att albumet God Hates Us släpptes den 11 september 2001 med en titel som verkar vara allt annat än tillfällig. Ja, man kan gott säga att Slayer inte har gått obemärkta förbi de senaste 20 åren, och även om åldern märks så är deras senaste album, World Painted Blood, lika kontroversiellt som de övriga i deras produktion.

Återfunnen storform

Dave Lombardo har i andra intervjuer gett uttryck för sin besvikelse över den föregående skivan Christ Illusion (2006), som bröt sex års tystnad och markerade Dave Lombardos återkomst till bandet. Som tur är, är Dave mer positiv till World Painted Blood.
"Ja, jag var besviken på Christ Illusion, men jag anser att det nya albumet är i samma klass som Reign In Blood (1986), South Of Heaven (1988) och Seasons In The Abyss (1990)", kommer det självsäkert från en skrytande Dave. Stora ord som han står för.
"Jag tycker att World Painted Blood har en speciell kvalitet, som gör att man kan lyssna på det om och om igen. Jag vet inte om du förstår vad jag menar, men det är ett av de få album man lyssnar på så mycket att man till slut kräks över det. Den egenskapen har World Painted Blood, och jag tycker att man verkligen kan höra att inspirationen kommer till oss helt naturligt den här gången", berättar Dave Lombardo. Just inspirationen känns som ett centralt ämne för intervjun för att Slayer-fans över hela världen och en enad press samstämmigt har korat World Painted Blood som bandets bästa platta de senaste 14 åren, själen och inspirationen har väckts till liv igen efter en rad utskällda experiment på de senare plattorna.
"Man försöker givetvis alltid att tänka på lyssnaren, och jag tror inte att vi någonsin har försökt upprepa oss. Vi gör vad vi tycker fungerar bra, och några gånger fungerar det riktigt bra och andra gånger mindre bra", förklarar Dave som inte heller uppvisar någon större förståelse för det utskällda och experimentella albumet Diabolus In Musica från 1998, där han själv var utbytt mot Paul Bostaph (Testament, Exodus).
"När det gäller Diabolus In Musica så känner jag bara till de låtar som jag är tvungen att spela live med bandet, så jag vill inte uttala mig för mycket om det", säger han kortfattat, innan han fortsätter snacket om det aktuella albumet.
"Jag tycker att det hörs att vi har varit ett teamwork den här gången och att resultatet av det hårda arbetet har blivit mycket bra. Jag tror att samarbetet gör den stora skillnaden, på tidigare album arbetade vi mera självständigt. Jag tycker också att albumet är speciellt rent produktionsmässigt. Den stora skillnaden har varit att vår fantastiska producent Greg Fidelman (Metallica, Slipknot) har varit med oss sedan första inspelningsdagen. Han har arbetat med oss sen dag ett, och han har lyssnat på oss sen de första riffen blev klara i övningslokalen. Det har gjort att han har hittat fram till det äkta Slayer-ljudet i studion", berömmer Dave bandets producent, som har ersatt den tidigare producenten Rick Rubin, som fortfarande står som executive producer. En handfull kritiker har sagt att just produktionen av World Painted Blood är albumets akilleshäl - antingen är gitarren för låg eller så är trummorna för slätstrukna. Det kan vara svårt att tillfredsställa alla, men Dave framhåller att albumets ljud är dynamiskt och autentiskt och att man kan säga att många trumslagare idag låter lite plastiska och syntetiska.
"Vi är på rätt våglängd. Det är sådan här musik som låter som musik ska göra - det är ren och oförfalskad och opolerad musik, som inte har varit påverkad av kosmetiska ändringar med software av olika slag för att låta perfekt. Detta är musik skapad av människor, och detta så mycket, att det nästan låter lite punk-rock-metal-aktigt. I varje fall för mig", ler Dave och fortsätter:
"För mig är det punk på grund av sättet jag spelar på och för att musiken inspirerar mig att spela fort. Jag tycker att det är rått och äkta, och det viktigaste av allt, det låter likadant live som på albumet; det bör inte vara och är inte någon skillnad om du frågar mig. Vi kan spela det du hör på skivan, och det är skillnaden på oss och på många andra metalband idag. Jag bryr mig överhuvudtaget inte om det fanatiska, polerade och triggade ljud som främst många yngre band strävar efter idag."

Efter att ha blivit nominerad till flera grammisar vann Slayer faktiskt en 2007 med sången Eyes Of The Insane från Christ Illusion-albumet. En stor bedrift, men inte större än att bandet kan göra om bedriften, menar Dave.
"Jag tror att titelnumret och sången Beauty Through Order, och en annan som jag inte kommer på just nu, har potentialen att hålla hela vägen. Också Snuff och Hate Worldwide är jag mycket tillfreds med, men jag tycker generellt att hela albumet är bra", säger Dave och avslöjar i samma andetag att sången Piano Wire inte finns med på europeiska utgåvan av plattan. Piano Wire finns på den japanska utgåvan, och det är ännu en klassisk Slayer-låt som egentligen inte skiljer sig väsentligt från de övriga nya låtarna på skivan. De hade valt ut elva låtar till skivan, men eftersom japanerna alltid vill ha något extra så beslöt de att spara den låten till dem.

Kontroversiella och personliga budskap

World Painted Blood refererar inte bara till Slayers vanliga, obarmhärtiga och lyriska universum, utan även till ett särskilt datum, 21 december 2012. Den dagen är den sista i Maya-folkets kalender. Även om de pre-columbianska meso- amerikanska folken själva inte är säkra på dess betydelse, så spekulerar vissa mystiker om att detta är dagen då världen går under, domedagen och därmed ett perfekt tema för ett Slayer-album.
"Det är ett riktigt intressant tema, men det hände ju inget för 26 000 år sedan - vi och världen är ju fortfarande här. Jag tror inte riktigt på det där med domedagen, vi använder ju inte Maya-kalendern idag, så jag är förtröstansfull och tycker bara att ämnet ett spännande tema", säger Dave, och tillägger att gitarristen Jeff Hanneman är upphovsmannen till titeln.

Utöver den dystra domedagsprofetian innehåller World Painted Blood även andra skräckinjagande historier med mer eller mindre substans, från snuff-film till politiska budskap som i låten Americon där texten lyder "It's all about the motherfuckin' oil - Regardless of the flag upon its soil".
"När det gäller texten till Americon så är det Kerry Kings grej, han hade väl behov av att sprida sitt budskap. Jag föredrar att vara mer konstnärlig än politisk, och när detta är sagt så anser jag att politik och religion är en privat angelägenhet som jag inte har lust att tala om - next question", kommer det lite irriterat från Dave. Den här oviljan att tala om politik kan man ju undra över, eftersom Slayer flera gånger har haft problem med politiska och religiösa uttalande, senast med artworken till Christ Illusion som visar en tatuerad och handamputerad Jesus stående i ett hav av blod med bland annat den döende jungfru Maria flytande omkring sig. Också i de danska tidningarna blev Slayer förra året omskrivna, då de under en konsert i Valby Hallarna visade tecknaren Kurt Westergaards Muhammedteckningar på storskärm, medan bandet sjöng sånger som Jihad och God Hates Us All. Enligt flera danska tidningar skulle Kurt Westergaard stämma gruppen för upphovsmannarätten. Inte heller detta verkar intressera Dave särskilt mycket.
"Vad, vem har stämt oss? Kurt... Wes? What? Det vet jag ingenting om och om vi har visat teckningarna och någon har blivit förnärmad, så bryr jag mig inte. Vad fan gör muslimer på en Slayer-konsert? Next question!" hör man från Dave som tydligen inte gillar att ha gått på pumpen.

Pension är till för de svaga

Även om Slayer närmar sig pensionsåldern, sett med metalögon, så visar bandets senaste platta att det fortfarande finns liv i dem. Genom åren har bandet hållit samman och det är faktiskt bara Dave Lombardo som har varit ute och inne ett par gånger. Ganska imponerande av ett band som har 30 år på nacken. Men om man tittar på en nyare intervju med bandets frontman Tom Araya, så är det inte långt kvar till att bandet pensionerar sig. Men om man tror att Dave Lombardo tänker pensionera sig är man tokig.
"Pension är bara till för de svaga. Hur i all världen kan man se sig själv som en konstnär eller musiker och sen fundera på att dra sig tillbaka? Jag har absolut ingen lust eller några planer på att dra mig tillbaka - jag känner att jag måste utveckla min förmåga för mig själv och för mina fans. Det betyder att jag aldrig kan sluta, med mindre än att mitt hjärta slutar 'att ticka'. Med hänsyn till Slayer kan jag bara tala för mig själv. Om de vill sluta så är det ok för mig, men Dave Lombardo slutar aldrig", ryter trumslagaren som om man hade rört vid ett känsligt ämne.

"Det betyder inte att jag inte trivs med bandet, för det gör jag. Atmosfären i Slayer är bättre än någonsin och det känns nästan som ett äktenskap. Vi har förändrats som personer och vi har inga interna problem eller dramer i bandet, så vi njuter verkligen av vår tredje ålder", ler Dave försonligt, och erkänner att han personligen hoppas att bandet fortsätter minst ett par år till, eftersom han enligt egen utsago utvecklas som trumslagare.
"Jag experimenterar riktigt mycket, och just nu väntar jag på att min trumskiva snart ska släppas. Den är uteslutande instrumentell, och jag har verkligen kämpat för att få den precis som jag vill ha den. Jag vill också säga att jag generellt försöker överträffa mig själv när jag spelar. Vi talade tidigare om att musik ska låta äkta och att man ska kunna spela det som finns på albumet live. Jag är säker på att det finns många trumslagare där ute som inte kan se sig själv i spegeln, efter att ha spelat in ett album och så vill jag aldrig sluta", avslutar Dave, när de obligatoriska 20 minuterna i sällskap med en av genrens största trumikoner går mot sitt slut.

Visste du det här om Slayer?

Om du spelar Hells Awaits baklänges så hör du i början av sången "Join us, Join us, Join us, Join us... Welcome Back".

Då Slayer bildades på 80-talet fanns det ett annat band som hette Slayer som kom ut med två album och upplöstes därefter. De blev senare kända under namnet S.A. Slayer eftersom de kom från San Antonio, Texas.

Under Golfkriget (1990-1991) var över 40 % av Slayers fanmail från soldater därifrån.

Herbert M. Clayton, som figurerar i tacklistorna på många av Slayers album, är namnet på en gravsten som Jeff och bandets manager Steve Craig stal på en kyrkogård.

S.L.A.Y.E.R.  står för Star for Satan Laughs As You Eternally Rot.

Tom Arayas hustru är judinna och han har donerat tiotusen dollar till en amerikansk organisation som kämpar mot förintelseförnekare.

Kerry King spelade under en kort tid gitarr i Megadeth för att de saknade en gitarrist.

Både Kerry King och Dave Lombardo blev inviterade av Max Cavalera för att spela i Soulfly, men båda tackade nej.

Nummerplåten på Tom Arayas Jeep är "SS810" (Satan).

Dave Lombardo om den danska trumslagaren Lars Ullrich och Metallica:
"Jag känner Lars personligen, och jag tycker mycket om honom. Han har alltid respekterat mig och jag har respekterat honom. Jag tycker att det skulle vara häftigt med en turné med både Slayer och Metallica som huvudnamn, men om det kommer att hända vet jag inte - det är inte upp till oss. Men jag kan försäkra dig om att i så fall kommer Lars och jag att slå sönder scenernas loger fullständigt - det skulle kunna bli riktigt stort."

 

Rockpartner Publishing AS
Box 100
Heimdal 7473 Trondheim
Norge

Skicka mail
Ris såväl som ros
info@scanbike.se