V för Victory

Många har nog sett eller i alla fall hört om det nya motorcykelmärket Victory. Lanseringen har just börjat i Sverige och nästa år är det europamarknaden som står för dörren. Vad är då Victory?

Vi på redaktionen åkte till Bromölla och Claessons motor för att ta reda på mer om hojmärket. För tillfället är Claessons den enda återförsäljaren i Sverige men snart är Sulas igång och ytterligare tre väntas öppna inom kort. Vi ville se vad det hela handlar om och skaffa helt egna intryck genom att provköra en eftermiddag i Blekinge.  Meningen var att börja bekanta oss med märket och förmedla våra personliga intryck i detta reportage. 

Ganska snart stod det klart att det inte är frågan om någon Harleykopia och att en Victory är en helt egentillverkad produkt från den egna fabriken i Roseau, Minnesota, USA.

Egentligen började allt redan 1954 då Polaris, ett företag som skulle syssla mestadels med terrängfordon och skotrar, bildades. Företaget växte fort och lyckades bra med sina produkter. Åren gick och Polaris växte enormt. Omsättningen ligger idag runt 11 miljarder kronor årligen. Som en naturlig del i utvecklingen av denna numera stora koncern ansåg ledningen att motorcyklar skulle bli en del av det nya produktutbudet. Polaris har enorma resurser och en gedigen kompetens så 1995 såldes den första motorcykeln. Första året såldes 1000 stycken, modellen hette V92C. Ledningen ville satsa hårdare och anlitade då bland annat Arlen Ness för att förbättra produkterna. 2002 ingicks ett partnerskap med, vad Victory själva kallar, the true kings in the world of American customs. Arlen Ness behöver nog inte presenteras närmare och många kallar honom för customiseringens anfader när det gäller Harleys. Arlen och hans son Cory har varit väldigt aktiva när det gäller cyklarnas design. Har man sett herrarnas egna moderna custombyggen ser man genast likheter. Det finns till och med en egen special serie kallad Ness signature series.

Hos Claessons blir alla hojåkare väl mottagna och Bengt-Olle visar stolt upp Victorys konceptavdelning. Den Victoriserade avdelningen ger en försmak av vad som komma skall i resten av landet. ”Såhär ska det se ut hos de blivande återförsäljarna”, berättar han.

Seriöst tycker vi och lyssnar vidare. Bengt-Olle berättar om den första Victoryträffen de just haft på Strandängens camping inte långt därifrån. ”Sjuttiotalet cyklar finns i Sverige och på träffen kom ca tjugo, inte dåligt”, fortsätter han. ”Söker kunden en mc som inte det finns i varje gathörn och gärna väcker uppmärksamhet genom sitt utseende, så finns det här hos oss.”

Victoryhojarna kan fås i en mängd färger och med olika tillval. Kollar man tillvalslistan och sätter sig in i modellprogrammet, förstår vem som helst att det från början går att få sin hoj ganska personlig. Bra att inte behöva slita av grejor och köpa annat för dyra pengar.

Motorerna kommer antingen som en 100 cui eller 106 cui. Bägge varianterna har samma uppbyggnad med två cylindrar i vinkel, överliggande kam med fyra ventiler per cylinder, balansaxlar och insprutning. Snygg motor och med den uppbyggnaden blir det rätt ljud. 85 respektive 98 hästar på veven och hyfsat vrid. Växellåda kan man välja mellan fem eller sex växlar och alla modellerna har belt drift på höger sida. Inte mycket att orda om alltså. 

Fem års garanti på en så här avancerad customhoj, det måste tilltala alla som vill ha ett custombygge. Speciellt de som inte kan skruva själv och/eller inte har råd att hålla ett bygge med reservdelar och lack, tänkte jag medan vi rullade ut de tre testhojarna: En silverfärgad Vision, en blå/vit Hammer S samt en röd Vegas med flames.

Vi drog iväg mot Karlshamn men ganska snart tröttnade vi på E22:an och åkte norrut mot Mörrum där det inte var så tät trafik. Vädret var helt ok men det blåste kraftigt. Blåsten gjorde att alla var lite försiktiga till en början. Fotografen skulle ha sitt men efter att ha kört någon timme började det lossna. Frida på Vegasen var den som snabbast kom in i matchen. I sin egen takt, såg det ut som hon kollade hur lättkörd en hoj egentligen kan bli. Hon gled omkring och försvann bakåt eller drog ifrån enkelt, för att sen komma tillbaka och se ut som hon redan kört hojen under längre tid. Jag förstod redan innan jag ens satt mig på Vegasen att den var lättkörd. Själv försökte jag hitta fler muskler i Hammern som hade tappat lite ork tack vare avgassystemet. Hade hoppats på lite mer muskelbike-power. Bakdäcket med sina 250 mm på en 8,5 tums fälg gör att hojen inte inbjuder till slalomkörning och det dämpar leklusten lite. Sid grejade med stereon eller körde runt och kände på blåstens inverkan på hans Vision. Någon gång fick han ett ryck och ibland var våra farter klart olagliga. Hammern visade sig ha bra bromsar, alla Victoryhojar har moderna bromsar och tittar man närmare så är de misstänkt lika Nissin. Brembo har också funnits med i bilden, inga konstigheter alltså.

Gaffeln får också godkänt men personligen skulle jag nog ha justerat den ganska mycket åt det hårda hållet. 

Med följebilen kämpande för att hinna med, sattes kursen mot Karlshamn. På torget parkerade vi lite snyggt. Väl färdigparkerade tog det inte många minuter innan några av stadens flanörer var framme och snackade hoj. I Danmark frågar alla vad hojen kostar, i Sverige frågar alla vem som byggt den, Karlshamn är inget undantag. Flera gånger fick vi berätta om det i Sverige nya märket, vi förstod att blivande ägare till Victoryhojar inte bör lida av torgskräck. Plötsligt dyker det upp en äldre herre som lätt kunde ha varit farfar till någon av oss. Mumsandes på en glass berättar han att han gillar de nya Victoryhojarna och att han har varit och kollat på deras ambulerande roadshow. Ingemar, som han heter, har full koll. När vi frågar om han fortfarande själv kör hoj visar det sig att han har några äldre hojar besiktigade och klara, så givetvis gör han det. Vi pratar en stund och har kul, Ingemar har sedan länge några exemplar av Scanbike och har naturligtvis koll på tidningen, som så mycket annat. När vi skiljs åt säger han med ett pillemariskt flin: ”Du, i er tidning bygger ni ju om hojar ibland, dom här kan ni ge fan i, för dom é fina som dom é!” Så skrattar han och glider vidare med resterna av sin smälta glasstrut.  

Efter lunchen i Karlshamn hittar vi en liten kustväg mot Ronneby. Vägen är smal och minst sagt krokig. Som väntat visar sig Vegas smidigast men med rätt användning av både fram- och bakbroms imponerar chassit på Visionmodellen. In hårt i början av kurvan, lagom broms bak och sen direkt rejält med frambromsen. Styvheten i chassit på denna stora touringhoj gör att det går att köra överraskande fort med full kontroll. Inget svaj och onödiga kast kunde märkas. 

Efter att Sid bjudit på kaffe och kaka vid Ronneby Brunn blev det dags för lite mer landsvägskörning igen och några timmar senare var vi tillbaka hos Claessons, ganska trötta. Ingen hade några speciella åkommor som skylldes på fel körställning eller konstiga sadlar. Vinden hade varit hård hela dagen men i övrigt hade vi haft tur med vädret. Väl i affären fick vi bekanta oss med en vit Arlen Ness signatur series-hoj. Att vi vill testa den nästa gång var vi alla överens om. Helt klart en fabrikscustom som inte lämnar mycket att önska. Kanske visar den också vart Victory är på väg i framtiden när det gäller kvalitet och resurser. Victory ligger bra till i prisbilden, vad det gäller alla modellerna, vilket bådar för en spännande utveckling inte minst i Europa.

Micke

Peters testintryck

Vision

”Victory Vision är modellseriens touringhoj. En väldesignad lyxtouringcykel med en 106 kubiktums motor och en 6-växlad växellåda. Vision tour leveras med top-box, utan top-box kallas den Street. Bägge modellerna kan levereras med bland annat stereo, gps, uppvärmda säten/handtag och med elektrisk höj- och sänkbar vindruta. Vårt testexemplar var utrustad med stereo och elektrisk höj- och sänkbar vindruta. Till en början var nog stereon det som intresserade mest men efter hand som testförarna provade Visioncykeln denna varma sommardag, blev fördelen med höj- och sänkbar vindruta allt mer uppenbar. Stereon har möjlighet för inkoppling av din egen mp3, vilket är en fördel, men i högre farter är uteffekten i förstärkare för liten för att ge ett vettigt ljud.  Instrumenten är lätt överskådliga, designen kan nog uppfattas som lite glassig på den annars sobert men modernt designade hojen. Fotplattorna är justerbara och sätena är djupt skålade vilket gör att sittkomforten säkert passar de flesta. Både passagerare och förare har gott om plats på denna förhållandevis stora touringhoj. Möjligheterna att ändra sittställning medan man kör känns oändliga och borgar för bekväm körning under långa dygnsetapper. Manöverbarheten var över förväntan, tyckte samtliga testförare. Markfrigången imponerar och känns större än de flesta konkurrenter, även om sadelhöjden är bland de lägsta. Hojen ser stor och kraftfull ut, speciellt bakifrån, med v-formade bakljus som förmedlar en känsla av stort och modernt touringlok. När man kör lite mer provocerande märks det direkt att tillverkaren strävat efter ett styvt chassi. Jämför man till exempel med en Road King känns verkligen chassit stabilt i kurvorna.” 

Hammer S

”Vi testade en blå/vit Hammer S med 106 kubiktums motor och 6-växlad växellåda. Victory kallar Hammern för muskelhoj, konstruerad med inspiration från de amerikanska muskelbilarna. 250 mm bakhjul och kort bred bakskärm med en liten avtagbar cuts som döljer passagerarsadeln. Up side down-gaffel, dubbla 300 mm flytande skivor med 4-kolvs ok. Gör faktiskt att man förstår vad de menar med muskelbilsinspiration. Exemplaret vi testade var dessutom utrustad med avgassystem från Victorys egen tillbehörsserie. Tyvärr gjorde nog det annars ganska snygga systemet att motorn inte riktigt drog som den skulle. Misstänker att mjukvaran till insprutningen inte var helt korrekt med hänsyn till avgassystemet.”

Vegas

”Den av de tre Victorycyklarna vi provade som mest påminde om en customhoj. Vackert lackerad i en röd lack med flammor. Bland de prydligaste fälgar vi skådat på en standardhoj. Tankens och sadelns utformning påminner om ett dyrt specialbygge. Sadeln var ok att sitta på, men med tanke på den i övrigt så cleana looken kändes den lite soffaktig i bakkant. Framlampans utformning diskuterades också, men allt är en smaksak. Vi insåg snabbt att denna fabrikscustom var väldigt lättkörd och krävde inte mycket muskelkraft för att manövreras. Trots att provexemplaret var utrustat med den mindre motorn kändes hojen snabb och hade inga problem att hänga med de andra två hojarna. Vegas finns också i en low version. Med en tum lägre ram, bakåtflyttade fotreglage och ett styre som når två tum längre bak måste low-versionen bli en populär hoj bland lite kortare köpare.” 

Fridas testintryck

Frida har provkört hojar förut i Scanbike och är enda tjejen i testgruppen. Privat kör hon väldig olika hojar, allt från stor kubikscustoms till italienska roadracinghojar. Hon är van vid att byta hoj och snabbt finna sig till rätta på väldigt olika hojar.

Vegas 

”Jag startade på Victory Vegas. Killarna snappade åt sig de större hojarna direkt, som vanligt. De hade lagt märke till att Vegasen hade det mindre motoralternativet. Efter några minuter insåg jag att det var helt ok. Jag hängde lätt med och förstod att Vegasen inte var mindre, som hoj betraktat, bara lättare att hantera. Köregenskaperna tilltalar mig verkligen, enkel, kvick och stadig. Enkel att manövrera på parkeringsplatsen, kvick att komma upp i fart och stadig, trots att det blåste kraftigt vid provkörningstillfället. Moderna motorcyklar ska ha bra bromsar. Även om Vegasen endast har enkel skiva fram hade den inga problem att leva upp till mina krav. Ibland kan jag tycka att vissa gafflar vrider sig vid kraftig inbromsning när man har enkel skiva fram. Gaffeln här uppfattade jag som stabil, så även om jag helst hade sett dubbla skivor fram måste jag säga att i det här fallet fungerade Vegasen galant.”

Vision 

”Efter Vegasen bytte jag till Victory Vision. Det är en häftig touringhoj med snygg design. Jag gillar att man kan se motorn och speciellt bakljuset är häftigt. Om jag skulle köra en tur till Nordkap skulle detta kanske vara den perfekta hojen. Man sitter som i en fåtölj med musik från stereon och helt i lä bakom vindrutan. Jag äger ingen touringhoj och är inte så van vid dessa bekvämligheter. Lägger man sedan till värme i sadeln, i handtagen och den elektrisk justerbara framrutan så är det klart att man blir imponerad. Lyxigt värre! Att kunna låsa in två hjälmar i top-boxen när man parkerat hojen är en ren bonus men det visar också hur mycket packning man kan få med sig.”

Hammer S 

”När jag hade kört lite med Hammern kändes den helt ok men den är inte lika smidig som Vegasen. För den skull är den inte klumpig. Precis som den ser ut, så upplevs den brutalare, vilket ju också är meningen. Skulle gärna ha haft lite mer kraft för att matcha looken. 20 hästar till och mycket vrid hade varit fint. Bra hoj totalt sett. Bra balans och helt ok fjädring. Den förmedlar en god känsla av stabilitet. När föraren vant sig vid kurvtagning med det breda bakhjulet så kan nog de flesta köra undan rätt ordentligt.”

Mickes testintryck

”Detta är min första testkörning för Scanbike. I vanliga fall kör jag Harley Davidson Electraglide.” 

Vision

”En futuristisk maskin som tagen från transformersfilmerna. Vid första anblicken en väldigt annorlunda hoj som efter en genomgång verkar ha det mesta man behöver: Höj- och sänkbar vindruta. Värme i handtagen. Farthållare. Finurligt satta bågar/plattor som gör att, om man lägger hojen, så är det inte några problem att resa den. En radio med kopplingar till mp3 med mer (dock utan cd). Väskor för hela den lilla familjen. När man väl satt sig på den och kört en liten stund börjar man hitta rytmen. Vision är stor och känns även så när man sitter på den, men den är förvånansvärt lättkörd. I instrumenteringen ser man vilken växel man ligger i. Jag var tvungen att testa all utrustning på hojen. Jag började med rutan, vilken ändrar karaktären på Vision markant, från känslan av vinden till lugnet på en fulldresser. Handtagen, som kan värmas upp i två steg, blev snabbt varma och är säkert en tillgång när man kör tidig vår eller sen höst. Farthållaren fungerade utmärkt och är nog en tillgång på långrundorna. 

Mitt helhetsintryck är att om man inte stirrar sig blind på utseendet, vilket frambringar blandade känslor, så är Vision en utmärkt hoj för långfärderna. I mitt tycke är den för extrem i designen, men för rätt person kan den säkert ge många sköna mil.”

Vegas

”Detta var den mest lättkörda av de tre. Vegas är snygg i designen och det känns utseendemässigt som man får otroligt mycket hoj för pengarna. Med sina 1634cc är den lagom pigg för att göra körningen till ett nöje. Vegas, och även de andra modellerna, är utrustade med bra bromsar, vilket gör att man känner sig hyfsat säker och gärna kör lite busigare än vanligt. Vill man ha en motorcykel som ser ut som en custombyggd hoj och varken har tid eller pengar så är den ett klockrent alternativ. Jag tror inte att denna hoj hade gett mig någon längre tillfredställelse, men som standard cykel är den helt ok.”

Hammer S

”Denna modell är den råaste och coolaste av de tre. Ska jag köpa en Victoryhoj så blir det denna. Bra drag med lättväxlad låda. Känns robust och rolig att köra. Det breda bakdäcket (250mm), gör att Hammer känns väldigt stabil på raksträckorna men lite motvillig i kurvorna. Det känns som om den har lite mer personlighet än de andra två modellerna. När jag hade satt mig på Hammern och körde ut från vägkanten märkte jag direkt att det var mer kraft i denna. Med sin 1731cc motor och 97 hästar finns där kraft så det räcker till för att köra aggressivt och ha kul. Victory har lyckats med att skapa hojar som sticker ut både genom design och utrustning.”

Sids testintryck

Jag startade min motorcykelkarriär på en Panhead chopper 1986. På den tiden var utseendet det viktigaste. Nu är det viktigare att allt fungerar och jag kör sedan 2001 en Softail Deuce lätt modifierad. 

Vision

Min första testcykel var en Vision som, när jag satte mig på den, kändes gigantisk. Men när jag väl kom iväg så var den riktigt lättkörd och för första gången i mitt liv kunde jag lyssna på radio medan jag körde. Sittmässigt finns det heller inget att klaga på, skulle troligtvis kunna köra 100 mil i sträck utan någon större ansträngning. Ett plus är att framrutan kan höjas och sänkas och att det finns värme i handtagen. Vision hänger med bra även i lite hårdare körning men framför allt så får du komfort som gör långresorna behagliga. Utseendemässigt har jag svårt att veta vad jag tycker om just Vision, från vissa vinklar så ser den futuristisk elegant ut med snygga linjer. Medan den från andra håll ser lite konstig ut, framför allt är det toppboxen som stör linjerna. 

Vegas

Vegas är en lättkörd customcykel som ser riktigt bra ut i originalutförande. Fräck lack och snygga aluminiumfälgar gör att den ser ut som ett custombygge. Här måste jag säga att Victory överlag har tänkt på detaljerna när det gäller design. Motorn hängde med fint och om man jämför med en Harleymotor så har Victorymotorn en annan karaktär, men den känns riktigt bra. Man får mycket customcykel för pengarna om man skaffar en Vegas.

Hammer

Hammern är helt klart den cykeln jag skulle välja om jag skaffar mig en Victory. 250-däck, upsidedown-gaffel, dubbla skivor med 4-kolvs ok och en 106 kubiktums motor.

Denna gång testade vi en Hammer S som med sin blåvita lack verkligen för tankarna till amerikanska muskelbilar. Hammern finns också i andra utföranden. Hammern utstrålar styrka och körmässigt går den utmärkt, hojen följer med bra i kurvorna och motorkraften är fullt tillräcklig, även om man kan behöva vänja sig lite vid det breda bakhjulet. Man får också jobba lite aktivare i körningen och jag upplever att Hammern har mera personlighet. Helt klart en kul cykel att köra.

Avslutningsvis måste jag tillägga att jag upplever alla modellerna som välbyggda och framförallt snyggt designade redan i originalutförande.

 

Rockpartner Publishing AS
Box 100
Heimdal 7473 Trondheim
Norge

Skicka mail
Ris såväl som ros
info@scanbike.se