Triumph Bonneville 50 år!

"The worlds speed record holder" i många år – Triumph Bonneville fyller 50 år i år. Med anledning av detta släpps det en jubileumsmodell i 650 exemplar (originalmodellen 1959 var på 650 ccm), Triumph Bonneville blev födelsenamnet på tre olika modeller motorcyklar från Storbritannien 1959. Namnet Bonneville har vi varit inne på tidigare i ScanBike, bland annat i nr. 84, där vi presenterade den häftiga Bonneville-versionen som Stein Fredrik Holm hade byggt. Vi vet att britterna hämtade namnet från de långsträckta saltslätterna i västra USA, där Triumph och andra motorcykelfabrikanter i alla tider har gjort försök att slå hastighetsrekordet för motorcyklar. Alla Bonneville-modeller är utstyrda med en parallell-twin, fyrtakts motor. Den nuvarande modellen har varit i produktion sedan 2001 och är en fullständigt re-designad, up-to-date-version långt framme i evolutionsskalan i förhållande till sin farfar.

Bonneville

Då den rike engelske spekulanten John Bloor köpte alla rättigheter till Triumph-namnet 1983, var det inte många som trodde att detta projekt, som skulle väcka liv i ett nytt brittiskt mc-äventyr, skulle lyckas. Men Bloor byggde en ny tiptop modern fabrik i staden Hinckly, och 1991 var produktionen av nya Triumph i gång igen. Bloor visade världen att den brittiska mc-industrin inte var död ännu. Namnet Triumph går tillbaka ända till 1902, då den första motorcykeln utvecklades på en liten fabrik i Coventry i England, inte långt ifrån dagens produktionslokaliteter. Namnet Triumph är ett av världens äldsta och mest kända motorcykelmärken. Många berömda Triumphmodeller har blivit byggda. Modeller som Bonneville, Thunderbird och Tiger måste nämnas. Dessa dominerade den brittiska motorcykelindustrins storhetstid på 1950- och 1960-talen.

T 120

Sedan födelsen av ”Hinckley  Bonneville” (producerad i Hinckley, England), blev de tidigare T 120 och T140 kallade ”Meriden Bonnevilles”, (producerade i Meriden, England) för att lättare kunna skilja versionerna åt. Den ursprungliga Triumph Bonneville var populär (speciellt under sina första år) på grund av motorstyrkan i förhållande till andra tillgängliga motorcyklar. (Triumph Bonneville 1959, 650 ccm, 46 hk, 6500 rpm, 183 kg, toppfart 177 km/t), även om motorn senare utvecklades till 750 cc i slutet av 1970- och i början av 1980-talet, hade Triumph svårt att hävda sig i konkurrens med mer moderna och pålitliga japanska motorcyklar.

650 cc tvåcylindrisk parallell – twin

Den ursprungliga Triumph Bonneville var en 650 cc tvåcylindrisk parallell-twin och producerades av Triumph Engineering Co Ltd, och senare av Norton-Villeirs-Triumph mellan 1959 och 1974. Den var baserad på bolagets Tiger 110 och utrustad med en twin 1 3/16 Amal Monoblockförgasare och dessutom utrustad med överliggande kamaxel. Ursprungligen blev de producerade med en motor som lätt och komfortabelt kom upp i 185 km/t, och 1963 introducerade bolaget en modell som var ännu mer kompakt, med ytterligare modifikationer av styrstången och framgaffeln. Ett par år senare blev Bonneville ytterligare modifierad för att matcha företrädesvis de japanska konkurrenterna. Senare modeller av T 120 gjordes till exempel med en ny ramkonstruktion med integrerad oljetank i stället för en egen, separat tank. Dessa fick, som sig bör, tillnamnet ”olja i ramen”- versionerna. T120 motorn, både i standardutförandet och i speciellt trimmade versioner blev väldigt populära i caféracen Tribsas och Tritons.

T140

Den ursprungliga produktionen av T120 Bonneville blev under tidigt 70-tal ersatt med T140 Bonneville – samma grundläggande maskin, men med en 750 cc motor. Baserad på ”olja i ramen”- versionen av T120, blev de första T140 (T140V) utrustade med en motor på 724 cc och med femväxlad låda, men fortfarande med trumbromsar och kick-start. Kort därefter blev motorstorleken ytterligare utökad till 744 cc och med skivbromsar fram (single-skivor framtill 1982). 1975, tillsammans med ytterligare motormodifikationer, blev växelpedalen flyttad från högra till vänstra sidan, för att passa in i ett nytt regelverk i USA. Flera T140 modeller med diverse modifikationer och förbättringar släpptes innan produktionen av Meriden stoppades och lades ner 1983.

Triumph Motorcykels och Racing Spares

Detta skulle egentligen ha varit slutet för Bonneville produktionen, men nej, Triumph Motorcykels blev köpta av affärsmannen John Bloor, som genom företaget Racing Spares i Devon (som drevs av Les Harris) fortsatte att producera T140 Bonneville. Dessa utvecklingar, kända som ”Devon Bonneville” kom inte ut på marknaden förrän 1985, och såldes inte till USA. Produktionen lades ner 1988.

En ny Bonneville

En helt ny Bonneville såg dagens ljus 2001, tillsammans med det nybildade Triumph Motorcykles Ltd. Ursprungligen tillverkades produktionen uteslutande i Hinckley, England, men några modeller blev också tillverkade på företagets produktionsanläggning i Thailand (som också tillverkar komponenter och tillbehör till olika Triumphcyklar). Den nya ”Bonnie” liknar stilmässigt de tidigare modellerna, men är baserad på toppmodern ingenjörskonst. I början fick nytillskottet en 790 cc parallell-twin motor, toppmodellen T100 har 865 cc. Från 2007 var sistnämnda motor standard på alla Bonnevilles. 2007 hade alla motorer förgasare, men elektronisk insprutning kom på alla modeller 2008 i Storbritannien och 2009 i USA (för att leva upp till strängare krav på utsläpp). ”Dummy”-förgasare finns på 2009-modellerna för att de ska se ut som den ursprungliga cykeln. Alla cyklar i Triumphs nuvarande ”Modern Classics”-serie är baserade på den nya Bonneville, inkluderat T100, Thruxton, Scrambler, America och Speedmaster.

”Sixty-8”

Under 2006 lanserade Triumph ”Sixty-8”-serien Bonneville-tillbehör som består av både klassisk och modern stil, inklusive sadlar, bensinlock, tankmärken, plus en massa annat som gjorde det möjligt att för Bonnevilleägarna att modifiera sina cyklar till en väsentligt mindre kostnad än vad som hade varit möjligt innan.
Sommaren 2009 var det dukat för fest hos Triumph
Jubileet firades bland annat med två specialbyggda motorcyklar med två helt olika upphovsmän. Den första är designad av det klassiska brittiska klädesmärket Belstaff, som en gång i tiden uppfann regnkläder för motorcykelförare. Belstaff har designat en specialversion av Bonneville som får det att vattnas i munnen på en, matt svart och matt guld med caféraceinspiration, sadeln är klädd med vaxad bomull, helt i linje med märkets traditioner. Denna motorcykel byggs i en mycket begränsad upplaga och ska bara säljas i London, Milano, Rom och Los Angeles. Priset blir högt… Den andra jubileumscykeln blir ännu mer unik. Den är designad av skådespelaren Ewan McGregor, som själv är en aktiv motorcyklist. McGregor har designat en Bonnie med tank och detaljer i koppar, med både sadeln och sidokåpor i vaxad bomull. Som en personlig hyllning till 60-talet har han också designat en logo i tidsandan från den tiden. McGregors Bonneville byggs i ett enda exemplar som ska säljas på auktion senare i år och intäkterna går till Unicef. Rykten säger att det kommer en styck jubileumsmodell till Norge.

Triumph Bonneville för hängivna byggare

Triumph Bonneville har under alla sina 50 år varit basen för hängivna byggares kreativitet. Den första tiden handlade det om hastighetsrekord och racing, och på 60-talet tog dåtidens streetracing över och det gjordes caférace i Londons utkanter. Samtidigt började Steve McQueen och andra att sprätta grus i Kalifornien och Bonnevilles blev ombyggd till scramblers. På 70-talet kom många Bonnevilles till chopperbyggare, även här i Norge, och under de senaste åren har flera av dessa idéer blivit verklighet hos Triumph. Modeller som Scrambler och Thruxton har sett dagens ljus och blivit vanligt folks egendom.

Ylla

Yngvar Åge Nilsen, eller Ylla som han populärt kallas, är ”i åldersgruppen under 50” (och singel). Ylla köpte sin första engelska motorcykel när han var 16 år, en Norton Commando 1972 års modell.
”Jag gick till slut över till Kawasaki som på slutet av 80-talet var en enklare cykel att hantera, lättare att få service och delar till. Jag körde motorcykel i 7-8 år fram till dess att jag skaffade familj och hus, då blev det andra prioriteringar än motorcyklar. Men gamla cirkushästar blir aldrig borta, de vilar sig bara och 2003 kom intresset, tid och pengar på plats igen.”
På en semesterresa till Sydafrika köpte Ylla nio stycken engelska cyklar. Åtta av cyklarna såldes och den kvarvarande, en Triumph, blev nerplockad för restaurering.
”Med lite erfarenhet och lite blind för vad jag gjorde, satte jag i gång så gott jag kunde. Räkningen för detta arbete kom upp i närmare 80 000 norska blanka kronor, men jag var nöjd ända fram till dess att jag träffade en av världens mest erkända Triumphspecialister och renoverare, min nu gode vän och samarbetspartner Mr. Jim Motoren.”
”Mr. Jim Motorens kunskap om klassiska Triumph imponerade på mig”
”Hans kunskap om klassiska Triumph imponerade på mig och jag skickade bilder på cykeln som jag var så stolt över att ha renoverat själv. Svaret från Mr. Jim kom fort, en snygg cykel, men ett mycket dyrt restaureringsprojekt.” Ylla fortsätter: ”Dyrt restaureringsobjekt? Jag hade ju precis renoverat cykeln?” Mr. Jim kom hit till Norge för att titta på cykeln och hans fråga var enkel: ”Vad vill du ha, en OK Triumph veterancykel, eller en riktigt restaurerad Triumph med fabriksspecifikationer, år och modell?” ”Och jag som trodde att jag hade gjort allting rätt!”
Jim plockade isär cykeln och förklarade i detalj skillnaden på de olika delarna från år till år. Sadeln var köpt ny i god tro, men det var en modifierad BSA-sadel, vidare så var gaffeln fel, kedjeskyddet, cylindern, cylindertoppen, förgasaren, ljusbrytarna och han fortsatte och fortsatte. Det är inte dyrare att renovera till fabriksspecifikation, men det kan ta lite längre tid, då vissa delar är svåra att skaffa fram, prismässigt är det ungefär detsamma. Var observant på dåliga och fel reproducerade delar.

Cykeln är idag i fabriksskick

Så började Ylla restaureringen åter igen, och i dag är den i fabriksskick, originaldelar till rätt modell och rätt år. Det har förstås gjorts ändringar på vissa modeller under säsongens lopp och det är också viktigt att veta. Dessutom finns det USA-modeller, öst- och västkustmodeller samt UK & General export. Med andra ord, så finns det skillnader på samma modeller, beroende på var den såldes. Världsrekord i pris för en klassisk Triumph Bonneville har självklart Mr. Jim, och det blev satt under Mid American Auction i Los Angeles i januari i år. Det var en 1966 T120R Bonneville och högsta budet slutade på 18 500 USD. Klassiska motorcyklar är en fin hobby och det behöver inte kosta all världens pengar. Väldigt viktigt är det att veta vad man vill ha från början och att vara kritisk till det man köper. Ett projekt kan fort bli dyrare än en fullt färdig restaurerad cykel, det är lätt ”att ta av lite”.

Plötsligt stod det nio stycken i garaget

”Efter att den första cykeln var klar, var jag bara tvungen att ha en till och plötsligt stod det nio stycken i garaget. Allt för många, tänkte jag, och sålde tre stycken. Men så dyker det upp en bra affär i USA och plötsligt sitter jag nu med elva projekt i garaget. I stort sett är det Bonneville det går ut på, men jag har också några Trophy-modeller, varav en av dem är C-modell (Competition) med high-pipes. Den har jag precis startat med och förhoppningsvis är den klar till våren.”
The world machine? Poems from the garage?

2007 skrev Ylla ett litet häfte, med tanke på alla riktiga Triumph-entusiaster, med titeln The world machine? Poems from the garage? Kontaktar du honom, så får du veta allt om häftet, hur man kombinerar det brinnande intresset för maskinen med intresset för familj och människor, och vilka val som måste göras och så får du prata med en riktig Triumphexpert. Du hittar mer om häftet och andra böcker Ylva har skrivit på den här länken.                                                                      http://home.online.no/~desinil/Ylla/Mafadi.htm

 

Rockpartner Publishing AS
Box 100
Heimdal 7473 Trondheim
Norge

Skicka mail
Ris såväl som ros
info@scanbike.se